Salem Al Fakir är en stor artist i mina ögon. Hans texter har ofta en mening och melodierna gör mig lätt glad. Jag började lyssna på honom när han släppte sitt album "This Is Who I Am" 2007. Låten jag fastnade för då var först och främst "Good Song", men nu är det dags att tycka till om Salem Al Fakir – Astronaut.
Salem Al Fakir - Astronaut (live i Hallå P3) Acoustic Version
Att Salem gillar att stämma ner gitarren till D är något jag delar med honom. Det gör han även i sin nya riktigt sköna låt "Brooklyn sun" som finns nedan.
Texten i Astronaut är väldigt enkel att förstå och jag tror också att det är väldigt enkelt att leva sig in i situationen att bli "played" av en tjej/kille. Låten har en ledsam text men en relativt glad melodi. Det är ingen låt man blir ledsen av att lyssna på utan nästan tvärtom. En glad och enkelhets känsla infinner sig lätt hos mig.
Även denna låt kan man spela på stranden med kompisarna eller på grillkvällen. Den är väldigt enkel och de flesta kan klara av att spela den. Att sjunga som Salem gör är dock en annan femma. Det är klart man kan sjunga låten med texten och få det att låta riktigt bra, men ingen sjunger som Salem. Jag påstår inte att han sjunger bäst i världen men han sjunger så speciellt. Lite barnslig och skrovlig röst som man lätt känner igen. Det förvånar mig inte att han kom så långt som han gjorde i melodifestivalen. Med hans röst och den låten "Keep On Walking" skulle han enligt mig vunnit.'
Salem har under 2010 släppt nytt album som heter "Ignore This" och är enligt mig hans kanske bästa album. Det är absolut något att rekommendera. Låten Salem Al Fakir – Brooklyn Sun är en av de bättre låtarna på skivan och definitivt något att lyssna på.
Nästa låt att infinna sig på analys kommer förbli en hemlighet i några dagar. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. ;)
Nu är det äntligen dags för att tycka till om låt #2.
Jag har fått önskningar om att analysera Eric Hutchinson och så får det bli. Fick dock höra idag att jag valt fel låt och att jag skulle valt Eric Hutchinson – Rock & Roll. Håller med om att den kanske är bättre men nu när jag redan valt Eric Hutchinson – All Over Now så det får bli den helt enkelt så jag inte lurar er kära läsare genom att lägga upp fel låt i förväg.
Låten har en skön och somrig början och tack vare handklappningarna som håller tackten så känner man sig genast medryckt. Det är inga problem att varken dansa till låten eller sjunga med. Att spela den på krogen vore dock ett grovt misstag men att göra det på stranden eller i parken på sommaren vore helt perfekt. Varför inte ha den i lurarna när man åker en sväng på longboarden?
Mr. Hutchinson spelar låten utan capo vilket gör att man lätt kan spela med på gitarren och kanske senare kunna spela upp den för polarna.
Rösten som Mr. Hutchinson besitter är (som Brett Dennens i förra inlägget) någonting man skulle offra mycket för att få ha själv. Den är ljus och klar vilket lätt ger, som tidigare sagt, en väldigt somrig och glad känsla. Är man ledsen eller bara har en dålig dag så är den här låten en rejäl "goodmoodmaker".
Slutet på låten är väldigt speciellt och det är inget man hör ofta i liknande låtar. Det är ett slut som låter funkigt och går sedan över till ett kort bassolo vilket sällan man hör i slut på några låtar.
Låten är för mig en hyfsad låt men blir bättre och bättre ju mer man lyssnar på den. Har senaste dagarna lyssnat mer på Eric Hutchinson och kan konstatera att han har gjort bättre låtar än denna men vilka det är får ni bestämma själva!
I första inlägget skrev jag att jag kommer lägga ut en hel lista med låtarna som kommer att diskuteras men detta har jag nu ändrat åsikt om och det kommer bara att komma ut en ny låt i slutet på varje analys.
Så här är nästa låt som kommer att analyseras av mig:
Välkommen till cMusic. Detta är en blogg som kommer innehålla annalyser av olika spår av olika artister. Det kommer oftast innehålla sådan musik som jag personligen tycker om men självklart också motsatsen. Diskussioner och åsikter om musiken och mina analyser tar jag väldigt gärna emot.
Igår kväll spelade vi på en idrottsgala och då spelade vi bl.a Ain't gonna lose you - Brett Dennen. Därför väljer jag att prata om den idag!
Detta är en fruktansvärt enkel låt där Mr. Dennen bara använder 3 ackord i hela låten. Genialt enligt min mening! Nästan hela låten snurrar med Bb och Eb. Låten är vacker, lugn och rörande men när den närmar sig 5 minuters sträcket så börjar det nästan bli lite tråkigt. Kanske inte första,andra eller nionde gången man lyssnar på den men den tionde. Min inställning är att en låt behöver inte vara längre än fyra min. Om den sträcker sig längre tid än så ska den ha en bra anledning. Helst av allt ska den sluta precis efter tre minuter.
I låten repeterar Dennen meningen "I ain't gonna lose you" väldigt många gånger och det gör låten till ett klistermärke. Det går väldigt fort tills låten fastnat och man själv sitter med kaffekoppen i handen och sjunger med. Rösten som Brett Dennen besitter är en röst jag skulle ge mycket för att ha själv. Den hesa men ljusa tonen är oslagbar. Spelar någon upp en låt med Mr. Dennen så känner man igen honom direkt. Detta gör honom till en stjärna som fler och fler kommer att lyssna på.
Jag kommer inom kort att lägga ut en Spotify lista med de kommande låtarna så ni kan lyssna på låtarna och skaffa er en egen uppfattning av dem innan jag kommer med mina åsikter.
